Boulderkväll

Ännu en dag är passerad, börjar känna mig som hemma i butiken nu. Jag vågar till och med snart börja lita på min förståelse för det norska språket. Dock kommer alltid nån äldre person som inte alls har samma förmåga att försvenska sin dialekt som de flesta andra har, vilket resulterar i att jag står där som ett fån och inte förstår en enda stavelse av vad personen säger. Brukar använda mig av två knep då detta sker:

1. Nicka och le, hoppas personen ler tillbaka och sedan är nöjd och går. Detta fungerar enbart i ett fåtal fall då personen i fråga oftast är kund och önskar något specifikt.
2. Svälja sin stolthet, be närmsta norska person med försvenskad dialekt att översätta. Detta är troligtvis det bästa sättet, dock en aning jobbigare.

Jag har fått checka av en sak på min Lofoten sommar 2010 "ToDo" lista idag också. Nämligen har jag ätit valkött till middag, eller hvalkjött [kvalkött] som det heter här i landet. Peben hade snott med sig lite från jobbet efter en grillning tillsammans med lite annan mat han bjöd oss andra på. Sjukt nöjd, var oväntat mört och smakrikt. Får dock återkomma om valens ursprung och art. Funderar på att åka förbi valslakteriet i grannbyn för ett studiebesök.

Senare på kvällen blev det lite mer klättring, vi kände för att prova på omnejdens bouldring och begav oss till den närmsta mest lättfunna klippan. Vi fick sällskap av Tea, en arbetskamrat från till de arbetande på Bryggehotellet. Efter en halvtimme idogt letande, guidehjälp från några stackars tältande turister lyckades vi finna denna klippa, även kallad Randalf. Mycket bra klättring, många olika svårighetsgrader, stora svordomar, blödande händer och en hel del pepp! Blir bara mer peppad för varje sväng vi är iväg, denna sommar kommer bli kung!

Tea tickar av

Startkrux borde förbjudas

+7 och blåst, så ingen flashig baröverkroppsklättring som Bergenboysen bjuder på

Joanna visar frustration över smärtande klätterskor

/Viktor