Bara Blåbär

Som tidigare nämnts så har vi inte riktigt fått det väder vi hoppats på denna sommar vilket decimerat möjligheten till klättring. Inte minst klättring av de längre turer man planerat att gå denna sommar. För dessa leder krävs det att tre saker klaffar; en hel dags ledighet vilket inte är speciellt vanligt samt en hel dag fri från regn vilket inte heller är speciellt vanligt sen en klätterkamrat som även denne lyckats vara ledig.

Jag och Per har ett tag planerat att gå den välkända klätterleden "Bara Blåbär", en 5 replängder lång led som följer en otroligt fin spricka som gjort för lite jamming. Med tre lediga dagar framöver var den första möjliga dagen förra söndagen och vi packade all utrustning, kokade dagsransonen kaffe och begav oss iväg. Efter ca 100 m bilfärd öppnar sig himmlen och resten av dagen spenderar sovandes till starwars.

Andra försöket lyckades vi bättre, prickar in en strålande dag, får dessutom sällskap av Cissi och Olles kamrat Kim som är på besök och Olle själv kan inte motstå lite klättring och hakar på de två första replängderna innan han måste arbeta.

Benke nöjd efter första replängden

Olle lämnar över ansvaret till oss mindre erfarna

Kim lägger förstklassig kil

Det är inte alltid lätt att ta med rätt mängd utrustning för denna typ av klättring, speciellt inte som ny och man gärna vill kunna säkra precis så ofta som psyket kräver. Detta leder ibland till att man bär med sig mer än man kanske hade behövt. Men det kan ju vara bra att ha lite extra med sig, utifall man skulle tappa nån kam eller ett par kilar. =)

Välutrustad för en replängd var tre säkringar behövdes

Nybörjarproblem?

Trots lite reptrassel och andra mindre missar på vägen upp så visar en av oss på stor erfarenhet då vi når toppen. Herr Bengtsson halar upp mobiltelefonen, ringer damen och bokar in middagen och plockar därefter upp en mindre flaska segerwhisky ur ryggsäcken. Det är vad vi kallar verklig rutin!

Middagsplanering

Segerwhisky efter en god tur!

/Viktor

Tannselesemester

Senaste tiden har det varit lite magert med blogginlägg på svenska. Men ska försöka bättra på detta nu och framöver. Största orsaken till frånvaro har varit min minisemester till Lycksele, eller närmare bestämt Tannsele. Lyckades på något mirakulöst sätt frigöra 5 dagar i följd och bokade då in en tripp för att hälsa på Linda. Att resa mellan Henningsvaer och Lycksele är inte det lättaste då ingen av platserna är någon metropol med förstklassiga förbindelser till alla orter. Men en flygresa på 25 minuter till Bodö, 7 h buss och sedan 2 h bil var det enklaste (och enda) alternativet. Otroligt skönt att komma bort ett tag, även om jag trivs väldigt bra i Lofoten så kan man ibland önska mer av temperaturen och vädret.

Vädret på den andra sidan gränsen var precis så bra som vi här i Lofoten intalat oss att det inte kan vara. Inte alltför sällan närmade sig temperaturen 25 grader och min stackars bleka hy skiftade till lätt rosa. Ibland är det härligt med Sverige! Däremot hade jag nästan glömt bort hur mycket mygg det kan vara, har fortfarande sårskorpor som påminner mig om att myggbett kliar.

Preparationer av valbiff som jag illegalt smugglat över gränsen

I Sverige kan man äta utomhus

Norrländsk soluppgång

Viktig kubbseger kl 03.00 (mindre viktigt för grannens gäster som sov i stugan 3 m bort)

Brygghäng

En otroligt skön semester, kul att tillslut få se detta omtalade Tannsele och träffa alla man hört så mycket om, väl värt ett återbesök.

Hemresan var däremot inte alls lika motiverande som ditresan, förbindelserna fungerade inte fullt lika bra på söndagar och för att överhuvudtaget kunna pussla ihop det hela fick natten spenderas utomhus i väntan på att flygplatsen skulle öppna. Här måste dock ett stort tack riktas till Lars som lämnat sitt trådlösa nätverk öppet och möjliggjorde användning av skype om man satt placerad nära hans boning, nattens räddning!

Lars hem och nedsuttet gräs

/Viktor

Vår, sommer og høst

Vår. For noen dager siden sa Josephina til meg: Kolla, Hanna, våren har kommit til Lofoten. Syrenerna blommar. Sommeren i Nord Norge er ikke like varm som sommeren sør i Sverige. Ingen fare for hetebølge her. Den siste måneden har gjennomsnittstemperaturen vært på 11 grader. Tilsvarende var gjennomsnittstemperaturen i Gøteborg 11 grader i juni. Så våren, slik Josephina kjenner den, har endelig kommet til Lofoten.

Sommeren. Forrige fredag følte jeg at vi hadde sommeren. Det var en slik sommerkveld som man ønsker at sommerkvelder skal være. Lang, varm og lys. Vi satt ute hele natten. Drakk vin, pratet skit, fisket, hørte på musikk, danset, røkte vannpipe. Det gjelder å huske sånne kvelder. Det kan fort bli lenge til neste gang.

Når været først er fin får en passe på å ta masse bilder. Når jeg blir gammel og grå skal jeg se tilbake på disse bildene. Så kan jeg romantisere om hvor fin sommeren 2010 var. Nettene var lange, lyse og varme. Når jeg blir enda eldre (og kanskje litt dement) husker jeg nok disse sommeren fulle av kjærlighet og. Er det ikke sånn eldre husker sin ungdomstid?

Høst. Nå er det høst her. Ikke kalendermessig, men værmessig. Det blåser, regner og er kaldt. Minnebrikka på kamerat rommer ingen sånne bilder.

Presten - når man har nådd et mål

Det er noen klatreruter man har et forhold til før man selv har gått den. Man har hørt venner snakke om den, man har drømt om den og kanskje til og med trent seg opp til den. Slik er det med Presten for meg.

Det er fem år siden jeg hørte om Presten for første gang. Noen venner hadde vært på ferie i Lofoten. De fortalte om hva som skulle være Norges klatreparadis. Uendelig potensiale, fine, velsikrede ruter på bombesikker granitt. Kan man ønske seg mere? Og, tronen på dette verket var Presten.

Da jeg i 2006 dro for å gå på folkehøyskole i Lofoten var det på grunn av klatringen i området. Det første jeg gjorde da jeg kom til Lofoten var å kjøre ut til Henningsvær, for å se på Presten. En fantastisk klippe er det. Ren, blankskurt, rett opp fra havet. Jeg fikk aldri muligheten til å gå den på folkehøyskoleåret, var aldri sterk nok. Jeg skulle riktignok kunne gått den som andremann, men ikke lede de vanskeligste taulengdene selv.

I fjor var jeg her oppe, det store målet var å kunne gå Presten. Anledningen ble aldri slik at jeg fikk gått Presten. Jeg gikk mange ruter som var tett opp de vanskeligste på Presten, men aldri like vanskelige. Litt bittert var det å måtte dra hjem uten et kryss i føreren. Men, det er også begrenset hvor mye man kan bitre i ettertid før det bare blir tåpelig.

Jeg har hatt et langsiktig mål med min klatring. Det er å kunne bli så stødig at jeg kan lede ruter av grad 6 på kiler i fjellet. Presten er grad 6, 11 taulengder, hvorav flere av grad 6. Jeg må innrømme at det har tatt tid å komme dit. Pinlig mye tid kanskje. Gjennom det siste året har jeg klatret i snitt kanskje fire til fem dager i uka. Nerdete opptatt av klatring? Joda, det er meg.

Målet for denne sommeren var å få gått Presten. Slik ble det og tilslutt. Når man har et mål så lenge, har man visse forventninger til turen. Skyhøye forventninger kanskje? Jeg ville huske denne turen som en bra tur. Da går man den ikke med hvem som helst. Flaks at Olle og Joel ville være med.

Sant skal sies. Det ble en fin tur.

Familjeweekend forts.

Jag lovade som sagt att visa lite bilder från min familjs visit här i Lofoten, var ett par bilder att gå igenom. Ett flertal bilder var dessutom fotade i raw vilket leder till att jag för tillfället inte ens kan öppna dem själv, mkt smidigt!

Här kommer iaf ett fåtal bilder.

Midnattstur upp på Glomtind

Fiskeby man kommer till om van väljer fel väg

Eviga fotostopp

Syster provar på lite klättring

/Viktor

Familjebesök

Jag har under helgen besök av min familj. Mycket trevligt att ha dem här och visa hur jag lever under denna sommar. Vi har under de första dagarna aktiverat oss med att ta en midnattstur upp på en närbelägen topp namngiven Glåmtind. Väldigt behaglig promenad upp som öppnar vackara vyer.

Under dagen idag har vi bilat genom stora delar av Lofotens västliga delar. Vädret blev fantastiskt trots morgonens mulna väder. Vi har hunnit besöka, Eggum och återlämna en uppfunnen väska, Unstad som inte bjöd på några vågor samt bilat genom resten av Lofoten och stannat på ungefär varje parkeringsplats för att ta bilder. Ett snabbt stopp vid bunnpris för att plocka up lite chocklad hann vi även med =) Finns ett par hundra bilder att gå igenom, inget jag orkar just nu, så det får komma lite senare.

Jag har även fått förklara hur klättring går till mer ingående och hur man måste tänka för att klättra säkert. Ibland fick illustrationer användas för att underlätta mina beskrivningen, dock var det inte alltid min käre far höll med om att det var säkert och gjorde lite egna tillägg på mina skisser.

Så kan det det gå om man lägger dåliga kilar

/Viktor

Sommartider

Äntligen har sommarvädret nått Lofoten. Solen har de senaste veckorna bara visat sig sporadiskt och regn har blivit som en naturlig del av vår vardag. De två senaste dagarna har däremot varit fantastiskt fina. En eftermiddagsklättring vid junior veggen var given för att återigen få klättra efter ett par dagars avhållsamhet. Cissi blev eftermiddagens följeslagare. Att hänga vid klippan gav både rödbränd rygg och näst intill värmeslag.

Cissi steker i solen

Sjukt badsugna sprang vi (iaf vissa delar av bestigningen) upp till Höiavattnet, eller hur det nu stavas på Norska, som ligger halvvägs upp mot festvågtind. Här är Henningsvaers gamla vattentäkt var man kan svalka av sig vid behov. Väl uppe mötte vi mina nya roomies, Love och Lovisa som vart ute på en romantisk eftermiddagstur. Årets första dopp i Lofoten har numera avklarats.

Vy mor Henningsvaer

Love visar att även skåningar kan bada

Första doppet

I övrigt var det uppståndelse i byn under måndagen, storbrand i ett hus mitt i Henningsvaer. Henningsvaer brandväsende fick rycka ut, deras små trädgårdsslangar räckte enbart till att underhålla elden så den inte spred sig till intilliggande byggnader. Backup från Svolvaer tillkallades och släckning från både båt och bil nyttjades. Rykten går att brandman Bengtsson var snabbt vid platsen för att bidra med expertis och två hjälpande händer. Ryktena säger även att han kom hem med det största av leenden.

Resultatet av branden (tänk hur illa det gått utan Bengtsson)

Vad gäller fisket står utvecklingen stilla för min del. Ingen stor lycka ännu, väntar dock på att få att ta premiär med att fiska från båt. Har hört rykten att det är så man krokar de stora fiskarna. På med svenskpilken på 500 g och dra tills armarna stumnar. Love provade lite snabbt och krokade Torsk i mängder, innehar nu överlägset husets rekord.

Love med största svenskfisken so far

Imorgon kommer besök av mina föräldrar och mina systrar på besök. De har planerat in en liten kortsemester här uppe och jag har lyckats få ledigt på fredag så då ska vi hinna umgås lite och jag ska visa dem Lofoten. Ska bli skoj att få visa dem var jag bor denna sommar.

/Viktor