Bara Blåbär

Som tidigare nämnts så har vi inte riktigt fått det väder vi hoppats på denna sommar vilket decimerat möjligheten till klättring. Inte minst klättring av de längre turer man planerat att gå denna sommar. För dessa leder krävs det att tre saker klaffar; en hel dags ledighet vilket inte är speciellt vanligt samt en hel dag fri från regn vilket inte heller är speciellt vanligt sen en klätterkamrat som även denne lyckats vara ledig.

Jag och Per har ett tag planerat att gå den välkända klätterleden "Bara Blåbär", en 5 replängder lång led som följer en otroligt fin spricka som gjort för lite jamming. Med tre lediga dagar framöver var den första möjliga dagen förra söndagen och vi packade all utrustning, kokade dagsransonen kaffe och begav oss iväg. Efter ca 100 m bilfärd öppnar sig himmlen och resten av dagen spenderar sovandes till starwars.

Andra försöket lyckades vi bättre, prickar in en strålande dag, får dessutom sällskap av Cissi och Olles kamrat Kim som är på besök och Olle själv kan inte motstå lite klättring och hakar på de två första replängderna innan han måste arbeta.

Benke nöjd efter första replängden

Olle lämnar över ansvaret till oss mindre erfarna

Kim lägger förstklassig kil

Det är inte alltid lätt att ta med rätt mängd utrustning för denna typ av klättring, speciellt inte som ny och man gärna vill kunna säkra precis så ofta som psyket kräver. Detta leder ibland till att man bär med sig mer än man kanske hade behövt. Men det kan ju vara bra att ha lite extra med sig, utifall man skulle tappa nån kam eller ett par kilar. =)

Välutrustad för en replängd var tre säkringar behövdes

Nybörjarproblem?

Trots lite reptrassel och andra mindre missar på vägen upp så visar en av oss på stor erfarenhet då vi når toppen. Herr Bengtsson halar upp mobiltelefonen, ringer damen och bokar in middagen och plockar därefter upp en mindre flaska segerwhisky ur ryggsäcken. Det är vad vi kallar verklig rutin!

Middagsplanering

Segerwhisky efter en god tur!

/Viktor